Att förlora vänner pga psykisk ohälsa

Hej på er

Jag vet att det går en tid mellan inläggen. Jag har senaste veckan försökt att få allt som hänt att sjunka in och försöka få nya krafter. – men det har väl inte gått så bra, om jag säger så.

Senaste Två veckorna så har min psykiska ohälsa ställt till det ordentligt. Det har svävat från både självdestruktiva tankar och tankar om liv eller död.

Men det knepiga är att jag vill försvinna men inte dö. I alla fall när allt Känns skit. Just NU känns mycket okey, men pga psykiska ohälsan så har jag även förlorat förtroende och en sorts ”vänskap” med människor som man tidigare gillat… senast igår försvann den 3e vännen från Facebook. Just pga min psykiska ohälsa. – och att man tar bort en just pga psykisk ohälsa, det gör ju inte saken bättre, utan då läggs det på mer ångest och skuld på mej, att det är mitt fel att jag mår skit.

Jag berättar inte detta för alla, men jag har professionell hjälp. Både från sjukhuset och senast förra veckan är även Svenska kyrkan med i mitt liv för att samtala med mer. – och detta tack vare att en person som jag ser upp till på Friskis har hjälpt mej in i deras arbete med att göra soppa och mat med mer i deras Café som de har på kapellet. Därav hade jag igår senast ett bra samtal med en av personalen som jobbar där, och under arbetstid fick jag när som helst höra av mej om jag ville och behövde prata.

Jag går även hos en terapeut sen 2.5 år tillbaka, och det har inte bara pga min diagnos att göra, utan det har med psykiska ohälsan, pmds sjukdomen och annat att göra! Inte så som många tror, att jag går dit pga uppföljning om min diagnos utan det är om just mitt psykiska mående. – min släkt och familj vet om mina problem, tankar och allt och vi har vart inne tidigare för hjälp. Men det var senast 2016 som utredningar och sånt började och även då började den hjälp som jag behövde, komma. Den professionella hjälpen.

Om folk tror de kan hjälpa mej, eller vill försöka, då kan jag säga att det är lönlöst. Jag har gått igenom mycket i mitt liv som har gjort att jag inte längre litar på den mänskliga individen. Jag behöver tid på mej att känna av, känna kemi, känna förtroende och våga börja se upp till personer för att jag ska både ska kunna tycka om dom och våga prata med dom.

Men varför försvinner folk för mej?

Jag tror dom blir rädda att något ska hända, vilket jag stup i kvarten har sagt att inget kommer hända och att de inte behöver va oroliga.- för jag vill leva, jag vill inte skada mej och det man behöver mest när det är som värst, det är vänner som stöttar, lyssnar.- jag t ex behöver bara i vissa fall nån som lyssnar och en och annan kram för att få styrkan tillbaka. Begär inget mer och jag vill inte heller vara krävande, och inte för mycket för någon heller, fast jag vet att jag nog har vart det till nån som betyder så mycket… ….

Jag vill inte att denna person som jag tycker om så mycket ska känna typ ”ja… Nu är Carro här” eller ”inte nu igen”.  Jag vill verkligen inte förlora en vänskap som tidigare varit. . Jag är sjukt ledsen över att jag blir så impulsiv näe jag vill skriva eller prata med nån. – det kommer bara massa tråkigheter från mej, nån gång ibland kommer det något positivt, men jag vill ju vara den som ger bra energi till personer. – jag vill verkligen inte förlora nån överhuvudtaget just pga mina förbannade sjukdomar.

Usch. Nu sitter jag och verkligen gråter när jag skriver detta, men jag ångrar verkligen vissa saker!

Jag ångrar att jag har skrivit för mycket till vissa, jag ångrar att jag nästan bara kommer med tråkigheter, jag blir ledsen på mej själv över att jag håller på att förlora fler vänskaper just pga mina impulser som jag skriver när jag är ledsen, förtvivlad och tankspridd för stunden..  …….  jag vill inte att folk ska tycka synd om mej. För de personer jag vill ha kvar i mitt liv, dom vill jag egentligen ska känna en glad Carro.

Jag vänder mej till folk för jag känner både tillit, förtroende och positiv glädje hos dom. – jag vill verkligen inte att dom ska känna något ansvar över nånting!!! Jag vill bara att de ska veta att jag uppskattar dom till max och att de får mej att må bra genom att bara existera, genom att jag bara hör deras namn med mer. – jag kanske låter som att jag kräver saker och ting av dom som min uppmärksamhet eller så, men JAG VILL INTE kräva nånting från dom. Och det är så att detta har hänt, så ber jag verkligen verkligen VERKLIGEN om ursäkt!

Usch vad det är tungt att skriva detta, men jag vill verkligen reda ut. Skriva av mej.

Ja, inte för jag att jag tror att man kan reda ut saker här, men just nu känns det som en trygghetszoon för mej skriva här. Jag menar, jag skriver ju inte ut några namn eller så.

Men att det ska va så, att förlora vänner just pga att detta. – just nu är jag glad att jag har en person som tycker om att kramas, att det är helt ok. För kramar från personer som får en att må bra, det är mitt bästa botemedel. Kramarna kan jag leva med ett tag, tänka tillbaka när man är i en omtänksam famn och sedan finns styrka i något som har varit och kanske kunna längta till nästa gång man ses, för då vet man att man kommer må bra igen för den stunden!

Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Men detta är en bråkdel av vad jag känner just nu.. .

Har några av er läsare några erfarenheter om detta? Typ: Hur man ska våga att både skriva eller säga förlåt till nån för att man känner sej jobbig?

Må så gott. Nu ska jag köpa flygbiljetter. 21 dagar kvar😊 till vad, det får ni reda på inom kort.🌍✈

Om Carro Eriksson

Hej och välkomna till min blogg. I denna blogg får ni följa med mej i livet med min diagnos "atypisk autism" och sjukdomen PMDS, samt hur det är att leva med detta i en värld med utmattningsdepression och psykisk ohälsa. Och såklart lite allmänt om min träning och vardag :)
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att förlora vänner pga psykisk ohälsa

  1. Inger skriver:

    Tråkigt att vissa väljer att gå undan. Bra att du nu även har kontakt med kyrkan.

Lämna ett svar till Inger Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *