Inlagd på akuten || Påsken

Hej på er. Jag har knappt haft orken att blogga. Anledningen är den att jag hastigt insjuknade i söndags natt till måndagen och blev bara sämre och sämre så jag i onsdags var tvungen att läggas in på sjukhuset.

Allt började i söndags förra veckan. Efter resan. På Friskis satt jag på golvet innan passet, som jag brukar innan det passet och så kom ledaren in och fick nästan väcka mej pga att jag hade somnat.

Jag tänkte mer att jag var trött pga resan men under träningens gång så började jag smått få huvudvärk och jag vinglade hela passet också så. och ledaren och jag pratade om det efteråt och hon sa det direkt att om det är något så blir det ju sämre med träningen och i detta fall trodde hon redan där att det kunde vara något som höll på att komma igång, men jag trodde ju att det var att jag bara var slut efter resan.

Så åkte hem, och sen på natten blev det värre. Jag hade även börjat känna mej febrig och fått ont överallt i leder, mage, huvudet, öronen och illamående. Och under måndagen så började jag spy ex antal gånger och då kom sedan den höga pulsen och dessa huggande smärta i bröstet igen som jag känt tidigare.

Och det gick två dagar och blev allt sämre. I onsdags förmiddag ringde jag 1177 och de så åt mej att jag skulle åka in till min vårdcentral först,. Men om jag blev sämre skulle jag åka till akuten. Vilket jag gjorde direkt. Åkte till akuten.

Och när jag kom dit hade jag 38.3° feber, vilket är väldigt högt för mej som annars ligger på 36.3° i temp.

Men jag var rätt väck. Fick göra massa prover och tester. Kollade hjärtat också lungorna och man kan säga att jag gjorde en riktigt ordentligt kroppsbesiktning. Vilket nu i efterhand känns bra, för jag har ibland funderat på vissa saker. Men jag hade inga sjukdomar som behövdes ”åtgärdas” i alla fall.

Men proverna visade sej variera kraftigt och tempen steg så jag fick sedan febernedsättande och sen kom med dropp också, så det blev sedan att man blev inlagd.

Så jag fick ett eget rum med toalett och tv och även mat på sängen efter några timmar då jag skulle försöka äta lite. Vilket jag lyckades med då jag älskar sjikusmaten!

Under kvällens gång försökte jag att äta, men jag orkade faktiskt inte. Jag hade även blivit sämre igen och febern låg nu uppe på 40° i temp. Såhär sjuk har jag aldrig varit på länge, typ.när jag var liten. Och när jag precis skulle sova så började man krampa av febern så sjuksköterskorna fick öka dosen på mina mediciner och droppet. Och det var första gången som jag även har fått be om hjälp att gå på toaletten då jag knappt kunde stå på benen.

Dagen därpå, tidigt, så var det dags för fler prover och ta blodtryck. Och den dör undersköterskan var hur hårdhänt och otrevlig som helst…..  nej, fy.

Men sedan kom min sjuksköterska som jag hade under natten som kollade till mej varannan timme. Hon var så mjuk och försiktigt och kände av hur jag kände och så. Henne Hade gärna tagit prover med istället. Men men.

Febern var nu borta och så fick jag frukost efter några timmar. Vilket var rätt gott, men blev givetvis illamående igen efter jag ätit. Men fick behålla maten nu åtminstone.

Sedan fick jag prata med läkare och de sa att allt var väldigt oklart med tanke på alla symptom men jag var tvungen att vara kvar ett tag till eftersom mitt tillstånd inte var 100%. Sedan tog vi tempen igen och då hade febern kommit tillbaka igen.

Sedan fick jag äntligen åka hem på kvällen. Vilket var skönt ändå. Ogillade verkligen den andra sjuksköterskan också som inte ett dugg lyssnade på min rädsla och osäkerhet….. Så fick ingen bra syn på världen pga henne eller undersköterskan….. Jag vet att sjuksköterskan var ny och precis fått jobb efter examen och undersköterskan hade väl dålig morgon antog jag….

Men jag är så glad och tacksam över att jag åkte in, och att två av mina favoritledare ändå var med mej via telefon detta dygn. Det kändes tryggt att ha dom där för då var dom med mej, och vi skrev så mycket som jag orkade under vistelsen och en av dom skulle komma och hälsa på om tiden fanns till.

Men skönt att ha vuxna, vettiga, omtänksamma och mogna vänner som bevisar att de alltid finns för en även om man läggs in, mår dåligt eller tvärt om..skönt att det finns personer man mår bättre av när man annars mår skit.

Men påsken började väl inte kul. Skärtorsdagen vaknade jag på AVA och tillbringade dagen där.  Sedan har det vart påsk nu, eller är, så har det blivit lite påskmiddagar. Fast jag har inte ätit så värst mycket pga välmåendet, men lite av det goda har man fått i sej i alla fall.

Och igår träffade jag en av ledarna var med mej på sjukhuset via mobilen, och vi pratade om detta och så blev det även behövliga kramar som jag saknat och behövt ☺

Nu ska jag försöka gå ut med hundarna. Ska väl till Öland sen också, om jag orkar…..

Glad påsk alla!!!

Om Carro Eriksson

Hej och välkomna till min blogg. I denna blogg får ni följa med mej i livet med min diagnos "atypisk autism" och sjukdomen PMDS, samt hur det är att leva med detta i en värld med utmattningsdepression och psykisk ohälsa. Men även så kommer ni få följa med mej i livet tillsammans med mina hundar där vi tränar ihop, åker på utställningar och är ute på äventyr på resor till mestadels Göteborg och kanske till och med får följa med bakom kulisserna av Andra Avenyn Dokumentären som jag och en kompis jobbar med, och även en del youtubearbete presenteras här tillsammans med min kompis. - Vi har kanelen "Sebbe&Carro". Kika in och följ oss gärna! :) Träning och viktnedgång är ett av mina största mål, så lite nytt i bloggen är det också. Och mycket mer. - hoppas ni ska trivas :-)
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *