Vila i frid min bästaste vän 💔

Ibland är ju livet bara så förbannat orättvist! Detta kommer bli ett kort inlägg då det är jobbigt just nu…

I onsdags fick min bästaste vän, Dinah, somna in. Hennes höfter orkade inte mer. Sen vi bokade in en ny röntgen för ca 6 veckor sedan så sa uppfödaren att det inte såg så ljust ut när jag frågade om vad hon trodde hur det kommer bli. Och jag var såklart medveten om vad hon skulle säga, så i detta fall var jag beredd på beskedet, att om det blir värre och det ser sämre ut på röntgen så finns det bara den utvägen att göra. Vilket det i onsdag fick bli.

Jag visste ju att hon hade dåliga höfter men jag visste inte att det var så dåliga höfter över det jag fick se sedan på röntgenbilderna 😭 nu hade det även tillkommit fler pålagringar och som senaste veckan så har hon bara blivit sämre och sämre och ändå gick det så fort!

Min älskade lilla Dinah 💔 Det gör så ont! En sån tomhet utan dej och de 30 kg som jag hade i sängen finns inte längre! Det ÄR svårare att sova. Jag gråter hela tiden nästan när jag är stillasittande och ensam med Wilda och blir påmind från vissa låtar. – men jag är så tacksam över det stöd som jag fick av uppfödaren som var med hela vägen och stanna kvar med mej i rummet med Dinah efter hon somnade in 💔❤

På kvällen ringde en kompis från Friskis och frågade hur det var och så fick jag prata lite med henne 🙏🦄

Samma dag var jag hemma hos uppfödaren å hjälte till med hundrastningen med de andra hundarna, och då fick jag träffa Dinahs mamma och Ditte dotter. Jag tackade Dinahs mamma med en puss och kram och tackade för en sån himla fin och snäll vovve som jag fick av henne, och Dittes dotter fick jag också hälsa på, för att få känna och påminnas om Ditte och Dittes mamma som jag tidigare hade. Så är tacksam över det jag fått av alla på kenneln. Men kontakten kommer jag inte att förlora. Skulle ha kvar kontakten och behövde inte oroa mej för det. Jag är omtyckt 🙂

Nu är jag på väg till Göteborg över helgen, ska vidare till Halmstad sen också. Så ett nytt inlägg kommer inom kort igen. Men jag ville så gärna skriva av mej Ang Dinah. Saknar henne så mycket! 2 år bara! Så orättvist!! 😭💔

Om Carro Eriksson

Hej och välkomna till min blogg! Här uppdateras det om allt från min vardag och om hur det ibland är att leva med psykisk ohälsa och diagnosen "Attypisk Autism" som orsakar både motgångar och svårigheter i mitt liv. Men såklart hålls humöret uppe på bloggen så gott det går ✌
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vila i frid min bästaste vän 💔

  1. Jag letade upp sökning och räddning efter vårt område eftersom vi har en hel del människor som försvinner i vårt län varje år. De har ett volontärprogram. Ganska intressant!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *